layloo

...som ska till för att man ska tappa gnistan o hoppet om det man trodde på. men det var inte så farligt som jag trodde visserligen. varför blir man då så besviken? kanske för att även om jag har 1000 saker att göra så finns du ändå i mina tankar. även om jag är busy som fan kan jag tänka mig att messa dig på min lunch eller tom om jag går på dass,, ä det en kvinnlig grej att man tar den lilla tiden det verkligen gör för att visa sitt intresse o att man bryr sig on nån? eller har jag fel? har läst boken "Dumpa honom han vill ända inte ha dig"..gillade den skarpt men man blir ju ändå lite "men HALLÅ" ska  man aldrig få visa att man tycker om nån eller ta första steget till nåt? herre gud om allt stämmer till 100% så har ju inte en sate varit intresserad av mig o det är riktigt deprimerande...Wuuuuäääähäää!

män, män.....det är så sant att man kan inte leva med dem eller utan dem.är man utan en så gnäller man för att man inte har men har man nån så gnäller man över der. va är bäst; att vara ensam o gnälla äver det eller vara två men känna sig ensam ändå?

oj vad min hjärna kom igång nu..haha.... har många, mest trista, historier om männen i mitt liv.
inget att börja dravla om nu.... dags för sängen om drömma om mjuka fina härliga kyssar som bara denna man kan ge.